Vet inte var jag ska börja...
Men idag hade vi 63 dygn,
och beräknat födelsedatum.
Men valparna kom
redan till världen för en vecka sedan, födda på dygn 55.
En kull på 5 tikar
och 5 hanar förlöstes via kejsarsnitt på tisdagskvällen. Det som skulle bli en
sån total lycka förvandlades snabbt till en mardröm.
Efter snittet följde
sex kaotiska dygn då vi kämpade för att hålla valparna vid liv.
Vi kämpade verkligen dygnet runt, vi gjorde allt vad vi kunde, men dom var för små och outvecklade för denna värld.
En efter en tynade
bort för oss.
Det är så jobbigt att
skriva om detta men vill bara ge en kort förklaring så slipper det bli massa
spekulationer.
Jag är så glad för alla intresserade
valpköpare som hört av sig, alla valpar var tingade.
Men det viktigaste av
allt är att min fina Mira finns i livet.
Nu måste jag fokusera
på henne, vi har mycket sömn att ta igen, hon bär mycket sorg efter förlusten och ärr efter
operationen, vi måste landa för att så småningom
gå vidare.
Jag längtar redan
till hösten, då ska vi njuta hon och jag, jaga mycket fågel och bara vara.
När vi så småningom smält den
tragiska historien ska vi leta efter en ny familjemedlem, en ny liten stjärna!